tisdag 15 april 2008
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Bloggarkiv
-
▼
2008
(26)
-
▼
april
(22)
- Punkprojektet finns på Facebook
- Liz Aggiss på Växjö Konsthall
- Hands-on-visning i Tänd mörkrets paper pool
- Frågelåda med Agneta Råhlin, konstpedagog och proj...
- Inställning på Palladium, 24/4 2008
- Nitad på galleri Plan B, 23/4 2008
- Frågelåda med Ann Olbers-Croall, bildpedagog, kons...
- Punk-kväll på Mamaso, 18/4 2008
- Ingen rubrik
- Frågelåda med Claes Fahlgren, chef på Växjö Konsthall
- Frågelåda med Åskar Lilja, konstnär och en fjärded...
- Punkpoesi och filmvisning i helgen
- Organiserat kaos inför utställningen Nitad på gall...
- Frågelåda med Louise Nygren, projektledare på Musi...
- Bilder från spelning på Musikhuset 15/4 2008
- Vernissage på Växjö Konsthall 10/4 2008
- Spelning på musikhuset
- Punk och postmodernism i den nära konsthistorien -...
- Ingen rubrik
- Uppackning och montering i Växjö Konsthall v.14 oc...
- Tänd mörkret och Krossa kriget - om Stockholmsutst...
- Punken förenar kulturarrangörer - notis i SMP 2008...
-
▼
april
(22)

2 kommentarer:
Altså, jag fattar inte det här. När jag växte upp på nittitalet, så var punken något som bestämde vilken jacka som de tog på sig. Inget mer. Och jag bodde i Oslo och hängde på Blitz, ett ockuperat ungdomshus, det finns kanske inga sådana i Växjö. Jag som hade Crass som förebilder och inte Sex Pistols, genomskådade punken fort och gick vidare, hittade nya kulturer där den sanna DIY andan lever kvar, inte bara en infantil "Jag bestämmer själv vart jag vill kasta mitt skräp"-idé om vad frihet är.
Och visst är det viktigt att peka på punkens kulturella inflytande, men om man tror att punk är tuppkamm, säkerhetsnålar och trasiga skinnjackor, då är faktiskt punken död! Det blir bara sentimentalt och patetisk att dyrka punkmodet och tro att man är rebell på grund av det, och det förefaller för mig att det är just det som händer.
Hoppas jag tar fel.
Vill förresten berätta om noise konserten den 22 april på Musikhuset: http://www.enavomi.no/noise/
fem akter, mycket mer punk än någon reunion. :-j
Att det skulle röra sig om sentimental nostalgi stämmer inte särskilt väl. Tänd mörkret-utställningen syftar till att lyfta fram den något bortglömda konsten i Sverige under perioden 1975-1985. Vi snackar snarare postmodernt egensinne än säkerhetsnålar och skinnjackor.
Kom gärna och ta en titt om du har vägarna förbi.
Skicka en kommentar